Nationalmuseums hyreskontrakt stoppar museet från att hyra ersättningslokaler under renoveringen som börjar 2013. En utredning kommer troligen att föreslå ändringar av hyressättningen men faktum kvarstår – gamla kulturbyggnader kostar.
I augusti ska Fastighetsverket presentera planerna för Nationalmuseums renovering – hur lång tid den kommer att ta och om hela huset tvingas stänga.
Men frågan om andra, tillfälliga utställningslokaler under renoveringen har delvis fastnat i teknikaliteter.
Några helt andra lokaler, som till exempel Moderna museet hade i de gamla spårvägshallarna och bredvid centralen under sin stora nybyggnad blir det troligen inte.
Nationalmuseum ingår tillsammans med Operan, Dramaten och två andra museer i en försöksverksamhet för hyressättning av stora kulturinstitutioner som innebär att kostnaderna för renoveringar slås ut under åren. Baksidan av detta är att hyran ska betalas även när lokalerna inte går att använda.
Nationalmuseum får alltså inga pengar kvar att hyra ersättningslokaler för och Fastighetsverket har ingen egentlig skyldighet att hjälpa till.
–Vi jobbar i stället för fullt internt med olika samarbetslösningar, just nu med tre projekt, säger Nationalmuseums överintendent Solfrid Söderlind till DN.se
– Vi har inte något självklart sådant åtagande, säger Ulf Tomner på Statens fastighetsverk som förvaltar huset, om att hitta ersättningslokaler.
Men menar också att det ändå är en fråga man jobbar med i det renoveringsförslag som läggs fram i augusti.
– Ambitionen är att minimera problemen, säger han.
Han menar också att modellen med ”kostnadshyra”, kom till för att de fem stora kulturinstitutionerna skulle få så låga kostnader som möjligt.
Tomner sätter sin tilltro till att en utredning som regeringen tillsatt ska lösa problemet med det faktum att hyresnivåerna inte räcker för avsättningar till stora genomgripande renoveringar.
– Man får förutse att en klok statsförvaltning hittar lösningar för att genomföra renoveringen, säger Tomner.
– Modellen, med ”kostnadshyra” kan tillämpas på mer eller mindre fyrkantiga sätt, säger Roger Pettersson som är sekreterare i den utredning som utreder hela Statens fastighetsförvaltning och som i november också fick de fem kulturbyggnadernas hyresfråga på sitt bord.
Ett förslag kommer att presenteras i april men han säger redan nu:
– Det skulle gå att utforma hyressättningen på ett sätt som är mer förutsägbart för institutionerna och där riskfördelningen mellan hyresgäst och hyresvärd sker på ett mer ändamålsenligt sätt. Men har staten bestämt att det ska bedrivas kulturverksamhet i byggnader som har ett visst underhållsbehov så måste ju de kostnaderna täckas av hyran.
Om anslagen sedan räcker är en helt annan fråga menar han.
– Det hela låter märkligt och är det också, säger Solfrid Söderlind. Orsaken lär vara att när systemet utformades glömde konstruktörerna att en byggnad ibland behöver renoveras och kan då inte användas.
–Vi har fastnat i ett träsk där systemet hindrar en tillfällig intressant lösning i centrala Stockholm, säger Solfrid Söderlind men fortsätter i nästa andetag med att berätta om hur hon tänkt ta sig ur sagda gungfly.
Kulturhuset kommer att få låna föremål ur samlingarna för utställningar som ställer andra samhällsfrågor.
Samarbeten med andra museer runt om i landet kommer att utökas. Och ute i Europa står också museer på kö för att låna föremål.
Hon ser också möjligheter att pröva olika idéer hos andra som kan ligga till grund för hur verksamheten ska kunna förändras när väl Nationalmuseum är ombyggt.
För förändrat blir huset. Bland annat hoppas man kunna öppna många av de igensatta fönstren så att den nuvarande lite instängda känslan ska försvinna. Museet arbetar tillsammans med National Gallery i London och Dresdens stora konstmuseer på ett världsledande projekt om hur dagsljus ska kunna filtreras så det inte skadar samlingarna. Lyckas man blir det ett öppnare och mycket ljusare museum i framtiden.
– Det här gamla huset är högst användbart på sina egna premisser, säger Solfrid Söderlind men tillägger att på sikt måste ett helt nytt hus byggas intill.
– Det krävs en ny byggnad för att kunna visa vår tids föremål, säger hon.
Solfrid Söderlind har svårt att förstå varför Sverige har så svårt att satsa pengar på nya kulturinstitutioner när de flesta andra stora städer kan.
– Och om det satsas verkar man bara kunna fokusera på ett projekt åt gången. Att satsningar ger draghjälp åt varandra tycks vara svårt att se.
Hon menar att ett kvalificerat samhälle måste ha kvalitativa institutioner.
Fastighetsverket kommer med sitt ombyggnadsförslag i augusti, först då vet man alltså hur stora störningar på verksamheten det blir och hur länge hela eller delar av museet ska stängas. För delar av personalen kommer det också att bli förändringar när vissa verksamheter läggs i malpåse. Vissa får kanske i stället jobba med helt nya saker. Men Solfrid Söderlind räknar med att alla kommer få en lösning de är nöjda med.